Om duktighet

Läste just i DN där Karin Johannisson recenserar 3 nya böcker om manliga ideal och de krav som därmed läggs på dagens killar och män att se ut på ett visst sätt.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/fredrik-nilsson-i-ett-bolster-av-fett-en-kulturhistoria-om-overvikt-manlighet-oc

Jag tycker Karin lyfter fram väldigt bra aspekter kring hur vi idag betraktar våra kroppar och vad kroppen förmedlar. De ska skulpteras för att likna bilder som media skapar och som tråkigt nog bygger på redigeringsprogram och därmed ouppnåerligt.

Karin skriver hur utseendet bestämmer sexuell attraktion, att det är ett förtroendekapital och uttrycker även status. Det låter så tufft när man läser det känner jag och det är just i detta som kraven ligger. Mannen kämpar för att uppnå den grekiska guden adonis kropp medan tjejen gör allt för att sikta mot toppmodellens slankhet. Allt detta är superjobbigt och kräver oerhört mycket arbete för att uppnå om det ens går, det är som sagt bara några fåtal som kan ha de där kropparna som vi ser i tv och i tidningar - alla har inte de förutsättningarna.

Jag vet själv hur svårt det är att stå emot idealen som finns, det är roligt att komma i ett par jeans som sitter bra men det är också viktigt att tänka på att ta hand om sin kropp – att träna för att hålla den frisk och stark inte för att enbart tänka att ett kilo mindre förändrar hela världen. Att sikta mot att bli vän med sin kropp och känna att den gör sitt bästa för att man ska ta sig fram här i världen är det jag strävar efter, att lyssna inåt och höra vad den mår bra av.

Fundera lite på hur ni tänker om er kropp, tänker ni snälla tankar eller är ni hårda mot er själva?

Då behövs nog lite mer self – compassion…..

Alla vi som brottas med att vara så himla duktiga känner nog en dag som denna att det bara inte går att vara inne för att det har varit i stort sett mörkt de senaste fem månaderna i alla fall om man bor på dessa breddgrader som Sverige…..

Så lyssna till hjärtat vad ni känner för att göra – ta en kaffe och njuta i solskenet, bege sig ut på en joggingtur, gå på bandyfinal…om ni har har vägarna förbi Uppsala…eller bara stå 10 minuter och försök tänka på hur solens strålar värmer hela kroppen.

Jag känner mig lite endorfinhög för jag har varit ute och tränat nu på förmiddagen och det var underbart att känna barmarken under fötterna.

Njut av solen för den är vi inte bortskämd med…

så sa en kompis till mig en gång när jag stod och tvekade inför ett viktigt val – att stå kvar på samma ställe eller att börja gå åt ett nytt håll som kändes läskigt men också spännande.

Inom ACT talar man om att gå i värderad riktning.

Det betyder att man ska lyssna till vad man själv tycker är viktigt i livet, att ta reda på vilka ens värderingar är och sedan sätta mål för att leva ett liv som stämmer överens med sånt som känns meningsfullt. Ibland kan det handla stora saker som att byta program i skolan, flytta eller att byta jobb. Men det kan ju också handla om att börja en ny hobby, sport eller egentligen vad som helst och är olika för olika personer. Det kan vara att ringa en person och fråga om hon vill hitta på nåt tillsammans, kan vara att söka sommarjobbet, eller VD-jobbet, kan handla om att börja laga annan typ av mat och börja med en ny klädstil, hårfrisyr med mera.

Att tydliggöra vad man tycker är värdefullt i sitt liv gör det också lättare att välja bort saker och ting som kanske tar mer energi än det ger?

Fundera en stund över;

VAD TAR ENERGI?           VAD GER MIG ENERGI?

Att formulera en vision utifrån sig själv och börja ta steg emot detta kan vara superläckert men också jättejobbigt för man möter motgångar liksom framgångar på vägen men tänk ibland då;

VÅGA VÅGA VÅGA

Sitter och tänker tillbaka på vad jag gjorde i tisdags…jag åt ingen semla trots att det var fettisdagen. Mitt fokus låg istället på ett möte som jag hade med en speciell person.  Vi träffades och samtalade kring kvinnligt ledarskap.

Ganska passande att göra det på just internationella kvinnodagen.

Vi pratade om vad det innebär att vara en kvinna idag utifrån de förutsättningar som råder i samhället. Att få ihop det där livspusslet som man ibland kan kännas nästan blir lite cyniskt för det känn som att pusselbitarna verkligen inte går att matcha. Vi pratade om kraven som unga tjejer upplever som väldigt jobbiga, att man måste arbeta så hårt för att leva upp till normen för hur man ska vara – så lätt halkar man inte in på de fyra S:n som jag nämnt tidigare här i bloggen. Man ska vara snygg, smart, smal och social…men det leder nästan till sjukskrivning som det femte S:et för många unga tjejer och kvinnor mår väldigt dåligt just pga detta. Det går att läsa om i artiklar i tidningar och nyheter på radio/tv.

För mig handlar kvinnligt ledarskap om att dels lära känna sig själv som kvinna och dels sedan utifrån det leda sig själv och även andra. Den internationella kvinnodagen kändes viktig för mig för jag tycker det är viktigt att lyfta fram kvinnors olika roller som ofta har stått i relation till mannen. Om detta har jag för några år sedan samtalat med Karin Johannisson professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet. Hon har skrivit jättebra böcker om kvinnans roll utifrån medicinshistoriskt perspektiv men även om så mycket mer. Hennes senaste bok heter Melankoliska rum – om känslors roll och status utifrån ett historiskt perspektiv.

Märker att när jag närmar mig ett område som berör mig såsom kvinnligt ledarskap så kommer jag ofrånkomligt in på områden såsom genusvetenskap och idehistoria. Inom mig bär jag med mig tankar kring – vad betyder det att vara kvinna för mig? Hur ser jag på min egen kvinnlighet i relation till manlighet?  Att relatera till sig själv som människa/individ vad får det för konsekvenser?  Med detta kanske jag lämnar över några tankespår till er att bygga vidare på och fundera kring. För duktighetsprinsessor har ju sitt urprung i två saker att vilja vara duktig på en marknad som tidigare mest varit mannens men vi vill ändå betraktas som prinsessor – hur kommer det sig?

Allt gott !

Ibland rusar tiden iväg. Det kan kännas som att man nästan springer ifrån sig själv när man vill hinna med så mycket som möjligt. Kanske för att det är roliga saker som sker i ens liv eller så handlar det om saker som man faktiskt måste göra och som fyller kalenderns veckodagar.

Och ibland kanske det måste få vara så, fyllda dagar inte bara med jobb och skola utan med tvättande och tränande sånt som är en stor del av livet samt umgås med släkt och vänner men det viktigaste i allt detta är då;

Att ta sig tid för återhämtning.

Här kan det handla om olika saker beroende på person. Jag brukar ta en långdusch eller så tar jag en lugn promenad utan mål att höja pulsen…tänk efter vad som ger just dig en känsla av att få stanna upp och fylla på batterierna.

Marie Söderström är psykolog och har skrivit boken – Vila, om den sköna konsten att varva ned.  Ett boktips på vägen mot att börja lära sig ta pauser, att stanna upp i bland och vänta in sig själv.

Återhämtning för mig handlar om att samla ihop sig, en slags förankring i sig själv, innan man går ut och möter världen igen.

har tänkt kring en grej, när är ”good enough” good enough?

Hur tänker ni?

Jag tänker mig att det är nåt man kanske måste öva sig lite på, för ibland är det ju inte fel att sträva efter perfektionism – att överträffa sig själv, kämpa för att nå ett resultat som gör att man känner sig lite bättre. Men det gäller nog att välja olika saker i ens tillvaro vid olika tidpunkter för att inte bli överbelastad av krav på att man måste vara så duktig hela tiden. För det orkar man inte med i det långa loppet.

Det man kanske ska försöka känna efter hos sig själv är när man drivs att vara superambitiös av rädsla för att misslyckas eller att andra ska tycka att man inte duger. Och att good enough kan vara bra att köra på ibland för att orka ge mer energi till andra saker som just då behövde mer av ens energi – dosera ut sin duktighet…när måste man nog själv komma fram till.

höll på att skriva romerska bågar som ju är choklad men det var inte tänkt att handla om choklad utan om ett utdrag ur en dikt så här lite spontant på lördagseftermiddagen..

”Du blir aldrig färdig, och det är som det skall”

Owe Wikström är professor i religionspsykologi och på en av hans föreläsningar nämnde han Tomas Tranströmer. Romanska bågar är en underbar dikt och jag brukar tänka på just denna mening när jag känner hur less jag kan bli på att städa, tvätta, laga mat och handla.

För vissa saker i livet blir man inte färdig med utan bara ta det för vad det är. Det kanske inte ska vara tomma tvättkorgar eller superrena hallgolv som är målet…

Läs gärna hela dikten

veckan har gått supersnabbt, jag har avslutat min praktikperiod och har nu börjat termin 7 på psykologprogrammet. Det är då man börjar ta emot egna patienter under handledning samtidigt som vi läser andra kurser inom psykologi parallellt. Det känns jättespännande men också läskigt att börja med patientarbete, för man vill ju vara en ”duktig” psykolog. Vi har haft seminarier under veckan där vi pratat om just våra egna krav på oss själva och vilka förväntningar som vi kanske bär med oss om oss själva i den kommande yrkesrollen.

Att känna sig duktig handlar ju så mycket om sina egna krav och vad man tror är omgivningens krav på hur man borde vara. Ibland kan det vara bra att testa att sänka kraven bara lite i taget. Bli lite uppmärksam på när ni använder ord som måste och borde för då kan onödiga krav finnas med i bilden.

Var lite uppmärksam på tex: Jag borde….Jag måste….

Istället kan man fråga sig: Vill jag ? eller Vad skulle kännas bäst för mig just nu?

Kom att tänka på en bra mindfulness övning som jag brukar göra när jag känner mig stressad.

Ta tre djupa andetag, så att du känner hur du andas med magen istället för uppe i bröstkorgen. Jag brukar testa att göra det när jag står i kön på Ica eller när jag sitter på tåget och vi står still pga signalfel…innan en tenta eller när jag ska hålla en presentation.

Det är så lätt att glömma bort att andas när det känns som att man har tusen saker att göra och har en deadline som bara kommer närmare och närmare men testa att stanna upp lite nästa gång du känner dig stressad eller befinner dig i en stressande situation – andas in i ett lugnt tempo och andas ut.

Pröva och känn hur det känns!